Toronado och Cable Car 2010

Runt lunch en dag under upplösningen av fotbolls-EM satte jag mig ner på den legendariska puben Toronado i San Francisco för att dricka lite öl och bevittna semifinalen mellan Italien och Tyskland. Stället var lugnt och fridfullt som sig bör mitt på dagen en torsdag. Toronado är ju ett ställe som under sina nästan 25 år hunnit få en hel del rykten kring sig, och vissa av dessa fick jag bekräftade under mitt besök. Först och främst, stället luktar. Illa. Den första droppen öl som någonsin spilldes på puben för ett kvarts sekel sedan har förmodligen aldrig torkats upp utan sugits längre och längre in i träinredningen och fått sällskap av många droppar till. Toaletterna är lätt sunkiga. Ett annat rykte rör personalen. Det sägs att man kan råka ut för fruktansvärt dålig service på Toronado om personalen bestämmer sig för att de inte tycker om en (titta bara på recensionerna av stället på Ratebeer så framgår det ganska tydligt att mottagandet kan variera). Den som däremot kan sin öl, inte ser ut att komma direkt från sitt kontorsjobb på banken och dricksar generöst har all möjlighet till en bra dialog med barpersonalen. Dricks ja, ska man inte vara snål med i USA, men lyckligtvis behövs det inte heller när en pint purfärsk Blind Pig från fat kostar fyra dollar.

För oss svenskar kanske Toronado är mest känt för att ha fått ett par högt ansedda och ovanliga öl bryggda åt sig; jag tänker framför allt på deras tjugoårsjubileumsöl från Russian River och på Cable Car, som i dessa gamla klättrande spårvagnars ära har bryggts ett fåtal gånger av Lost Abbey. Tydligen är det inte var dag man kan komma över en flaska, men just när jag var där fanns den med på listan, om än rödmarkerad för att förtydliga att detta var en flaska man inte fick köpa med sig hem (vilket ju, som svensk, känns helt normalt).

Som synes på bilden är ölet gyllengult och med en sån där härligt hög, vit skumkrona som lägger sig nästan omedelbart. Ölet är friskt och syrligt utan att bli för surt, med en mjölksyra som kittlar i kinderna och för ölet till nivåer långt ovan de alltför många amerikanska suröler som domineras av en stickande ättikssyra. Runda toner av ek och en vinös fruktighet lyfter ölet ytterligare. Lättdrucket men ändå kraftfullt i en balans som gör att man kan sitta och njuta i ett par timmar av en flaska utan att tröttna. Detta är ett fantastiskt bra exempel på en American Wild Ale, och den enda egentliga svagheten är att ölet är såpass svårtillgängligt.

Tillgänglighet: Finns på Toronado i San Francisco, alternativt byte.

Pris: $40 för 75 cl