Jag tillhör de ölnördar som tror på en fredlig relation mellan öl och vin, en relation där de två kan samexistera och tillåtas utöka variationen och smakrikedomen. Jag tycker själv mycket om vin och försöker läsa på och testa så mycket som hinns med, men det är svårt av flera anledningar. Den främsta kanske är att bra viner alltid kommer på stora flaskor med hög alkoholhalt och, sannolikt, även ett högt pris. Därför har mitt vinintresse inte kommit tillnärmelsevis lika långt som mitt ölintresse, men det ligger ändå där någonstans och spirar.
Därför är jag sedan ett par år tillbaka prenumerant på Livets Goda, ett välrenommerat, nördigt och ofta ganska snobbigt vinmagasin. Eller, fokus ligger på vin, men även andra drycker samt (av någon anledning) musik får sin lilla plats i tidningen. Det är egentligen det jag tänkte fundera över här, hur öl behandlas i tidningen. Som ett axplock tar vi fram nyhetsbilagan för augusti, där samtliga vin- och ölnyheter provas och betygssätts. Betygsskalan är den s.k. Parkerskalan, som logiskt nog går från 50 till 100. Varje öl får ett betyg samt två-tre meningar som beskriver doft och smak. Så långt behandlas öler och viner exakt lika i tidningen. Den första skillnaden noteras i att i stort sett varje öl får en avslutande mening med ett förslag på maträtt eller annat tillbehör som passar till ölet, något som inte gäller vinerna. Den andra stora skillnaden är betygen. Nedan följer en lista på augustisläppets öl och deras betyg:
SKA Decadent Imperial IPA 94
BrewDog Dog A 94
Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere 93
Lervig Konrads Stout 93
Amiata Contessa 92
Stronzo Walrus Punch IPA 92
Old Stock Ale 91
Great Divide 18th Anniversary 91
Slottskällans Zeven 90
Lervig Rye IPA 90
Här någonstans reagerar jag. Detta är förstås bara ett stickprov, men det gäller allmänt i den här tidningen att öl får oerhört höga betyg. Som jämförelse bör sägas att egentligen inget vin för under 200 kronor ges över 90 poäng i samma tidning, och uppskattningsvis är det mindre än en fjärdedel av vinerna bland dessa exklusiva nyheter som ges så höga betyg. Vad beror denna skillnad i betygsnivåer på, och framför allt, vad får den för konsekvenser?
Jag kan förstå att vin i allmänhet är dyrare än öl; till ett vin måste allt vatten passera genom den oerhört komplexa organismen som är en vinranka. Vintillverkningsprocessen är dessutom vanligtvis betydligt längre än öltillverkningsprocessen, som ibland kan vara över på ett fåtal veckor från inmäskning till flasktappning. Det jag reagerar mer på är att alla öler i släppet ges så höga betyg. Kan släppet verkligen ha hållit så hög kvalitet? Jag betvivlar det, inte minst efter att själv ha testat samtliga nyheter i släppet. Jag hade, även om det mesta höll hög klass, inte varit lika generös med betygen, framför allt inte vad gäller Zeven (vilket jag inte tycks vara ensam om).
Min bästa gissning (eller är det en naiv förhoppning?) är att personerna bakom Livets Goda vill lyfta fram öl som något mer än en "fuldryck". Därför ges matrekommendationer för att inspirera till öl- och matkombinationer, och därför delas höga betyg ut för att visa att det släpps mycket kvalitetsöl nu för tiden. Risken, som jag ser det, är att betygen blir för höga. Det kan leda till att läsaren uppfattar betyget "94" som helt annorlunda beroende på om det gäller ett öl eller ett vin, likt två valutor som till en början är lika mycket värda men där den ena upplever en stark inflation.
Jag inser nu att delar av det här kan läsas negativt, vilket inte är min mening. Jag vill ge mycket beröm till Livets Goda, inte bara för att det är en bra vintidning, utan också för deras ändå respektfulla behandling av öl. Jag vill mest fundera kring och ifrågasätta dessa smått överdrivet generösa betyg. Jag är också nyfiken på hur ölrecensionerna uppfattas av personer som är vin- men inte ölintresserade, och som jag antar utgör den primära läsarskaran.
Därför är jag sedan ett par år tillbaka prenumerant på Livets Goda, ett välrenommerat, nördigt och ofta ganska snobbigt vinmagasin. Eller, fokus ligger på vin, men även andra drycker samt (av någon anledning) musik får sin lilla plats i tidningen. Det är egentligen det jag tänkte fundera över här, hur öl behandlas i tidningen. Som ett axplock tar vi fram nyhetsbilagan för augusti, där samtliga vin- och ölnyheter provas och betygssätts. Betygsskalan är den s.k. Parkerskalan, som logiskt nog går från 50 till 100. Varje öl får ett betyg samt två-tre meningar som beskriver doft och smak. Så långt behandlas öler och viner exakt lika i tidningen. Den första skillnaden noteras i att i stort sett varje öl får en avslutande mening med ett förslag på maträtt eller annat tillbehör som passar till ölet, något som inte gäller vinerna. Den andra stora skillnaden är betygen. Nedan följer en lista på augustisläppets öl och deras betyg:
SKA Decadent Imperial IPA 94
BrewDog Dog A 94
Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere 93
Lervig Konrads Stout 93
Amiata Contessa 92
Stronzo Walrus Punch IPA 92
Old Stock Ale 91
Great Divide 18th Anniversary 91
Slottskällans Zeven 90
Lervig Rye IPA 90
Här någonstans reagerar jag. Detta är förstås bara ett stickprov, men det gäller allmänt i den här tidningen att öl får oerhört höga betyg. Som jämförelse bör sägas att egentligen inget vin för under 200 kronor ges över 90 poäng i samma tidning, och uppskattningsvis är det mindre än en fjärdedel av vinerna bland dessa exklusiva nyheter som ges så höga betyg. Vad beror denna skillnad i betygsnivåer på, och framför allt, vad får den för konsekvenser?
Jag kan förstå att vin i allmänhet är dyrare än öl; till ett vin måste allt vatten passera genom den oerhört komplexa organismen som är en vinranka. Vintillverkningsprocessen är dessutom vanligtvis betydligt längre än öltillverkningsprocessen, som ibland kan vara över på ett fåtal veckor från inmäskning till flasktappning. Det jag reagerar mer på är att alla öler i släppet ges så höga betyg. Kan släppet verkligen ha hållit så hög kvalitet? Jag betvivlar det, inte minst efter att själv ha testat samtliga nyheter i släppet. Jag hade, även om det mesta höll hög klass, inte varit lika generös med betygen, framför allt inte vad gäller Zeven (vilket jag inte tycks vara ensam om).
Min bästa gissning (eller är det en naiv förhoppning?) är att personerna bakom Livets Goda vill lyfta fram öl som något mer än en "fuldryck". Därför ges matrekommendationer för att inspirera till öl- och matkombinationer, och därför delas höga betyg ut för att visa att det släpps mycket kvalitetsöl nu för tiden. Risken, som jag ser det, är att betygen blir för höga. Det kan leda till att läsaren uppfattar betyget "94" som helt annorlunda beroende på om det gäller ett öl eller ett vin, likt två valutor som till en början är lika mycket värda men där den ena upplever en stark inflation.
Jag inser nu att delar av det här kan läsas negativt, vilket inte är min mening. Jag vill ge mycket beröm till Livets Goda, inte bara för att det är en bra vintidning, utan också för deras ändå respektfulla behandling av öl. Jag vill mest fundera kring och ifrågasätta dessa smått överdrivet generösa betyg. Jag är också nyfiken på hur ölrecensionerna uppfattas av personer som är vin- men inte ölintresserade, och som jag antar utgör den primära läsarskaran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar